månadsarkiv: februari 2015

Fler kan mer och Lärvux är ett steg på vägen

Under onsdagen besökte Johanna Sjö, (M) vice ordförande i Arbetsmarknadsnämnden och Yvonne Fernell-Ingelström (M), ledamot i Arbetsmarknadsnämnden Lärvux på Rosenlundsgatan.

LärvuxLärvux är Stockholms stads utbildningscentrum för vuxna med långsamt lärande. Där samlas kompetens kring inlärning för dem med lindring utvecklingsstörning och de med förvärvad hjärnskada och målet är högt satt. Varje studerande ska ses, känna sitt värde och sporras till prestationer som kanske verkar ouppnåeliga.

Med många olika utmaningar finns ett behov av många olika insatser – både vad gäller utbildningar och vägen ut på arbetsmarknaden.

Lärvux 2Genom att satsa på kompetens och självförtroende kan fler växa och få livsglädjen tillbaka.

Resan görs många bra insatser, men behoven är många och förändras, och broar behöver byggas – mellan regelverk och mellan människor – för att fler ska kunna växa och må bra.

Tack Carina Frisk med medarbetarna Therese, Christina, Birko och Bengt, Johan och Lars för en oerhört stimulerande förmiddag. Trots förkylning, suddiga tankebanor och täppt näsa när jag kom blev dagen klarare och roligare ju fler Powerpoint-presentationer och kluriga paradoxer ni la fram.

 

Therese berättar om studie-och yrkesvägledningens centrala roll i att bistå i att hamna rätt

Johanna Sjö, ny vice ordförande i Arbetsmarknadsnämnden, besökte Jobbtorg Fokus Unga i Kista

Under fredagen besökte Johanna Sjö, ny vice ordförande i Arbetsmarknadsnämnden, Jobbtorg Fokus Unga i Kista.

Efter ett par år med Jobbtorg i den gamla omfattningen är det roligt att se hur nya målgrupper knyts an. Unga vuxna mellan 20-29 som står utanför är en angelägen men svår grupp att arbeta mot. Därför känns det bra att ta del av de tankar och idéer som Anki Garcias och hennes kollegor har när det gäller att nå längre.
Att öppna dörren och bjuda in de som stått utanför är en central fråga för Stockholms framtid. Det handlar om varje individs eget liv, men också om den demokratiska utvecklingen och sammanhållningen i vår stad.
Att få in fler och att hitta broar från utanför till innanför är en nyckelfråga och det är skönt att se att Jobbtorgen tänker kreativt och framåtsyftande.

Johanna Sjö, Anki Garces och Mita Thorstensson

Johanna Sjö, Anki Garces och Mita Thorstensson

König Jerlmyr (M): Vänstermajoritetens politik förvärrar Stockholms bostadsproblem

Anna König JerlmyrI den granskning som P4 Stockholm har gjort av Stockholms bostadsmarknad framkommer betydande problem med rörligheten och utbudet av bostäder.

- Grundproblemet är att vi inte bygger tillräckligt med bostäder och att rörligheten på bostadsmarknaden är låg. Därför är det beklagligt att vänstermajoriteten nu har sänkt ambitionerna i bostadsbyggandet i Stockholms stad, säger Anna König Jerlmyr (M), oppositionsråd och gruppledare.

– Det är bristande tillgång till bostäder som skapar höga hyror och låg rörlighet. Jag vill dels uppmana vänstermajoriteten att öka ambitionerna för bostadsbyggandet men även uppmana regeringen att se över reglerna för att göra det lättare att hyra ut lägenheter i andra hand, avslutar Anna König Jerlmyr (M).

​König Jerlmyr (M): Stoppa utredningen om nedläggningen av Bromma flygplats

Anna König JerlmyrVillaägarna har presenterat en opinionsundersökning som visar att drygt hälften av alla boende i Bromma vill ha kvar Bromma flygplats. Det visar på ett brett folkligt stöd att flygplatsen ska få finnas kvar. Samtidigt uppger de boende att buller är ett problem.

- Regeringen måste lyssna på Brommaborna själva och stoppa utredningen om att stänga Bromma flygplats. Det viktiga nu är att respektera folkopinionen och ge långsiktiga möjligheter att investera i bullerdämpande åtgärder, säger oppositionsborgarrådet Anna König Jerlmyr (M).

Johanna Sjö, ny vice ordförande i Arbetsmarknadsnämnden besökte SIFA – Stockholms intensivsvenska för akademiker – på Åsö.

Johanna SjöBesöket inleddes med samtal med rektor Christina Rydén och en genomgång av de olika studievägarna och deras individuella förutsättningar och utmaningar.

SIFA är ett snabbspår in för studievana akademiker, där internationell kompetens som kommer till Stockholm ges förutsättningar att snabbt ta till sig svenska språket och komma i kontakt med yrkesverksamma inom det egna verksamhetsområdet.
Både Sveriges Ingenjörer och JUSEK finns med med mentorskap och samverkan, och KTH och lärarhögskolan integrerar de studerande så snart det går. Lärarfacken har inte kommit in ännu, men det vore väl utmärkt om både Lärarförbundet och Lärarnas riksförbund kunde följa Sveriges Ingenjörers exempel här.
För Stockholms skolor är detta en fantastisk möjlighet – tänk hur svårt det är att få tag på lärare med yrkeserfarenhet och examen? Här gäller det att tänka lite vidare – och inte bara ta emot studenter i verksamhetsförlagd undervisning, utan även låta studerande på SIFA göra fältstudier, närma sig Stockholms skolor och se hur det fungerar ute i verksamheten på riktigt. Som jag gjorde idag. Det är alltid lättare att ta till sig information och utbildning när man kan relatera till hur det fungerar på plats.

iPhone Image F92AFD

Idag träffade jag mest pedagoger men även ingenjörer, ekonomer och jurister var där. Det var härligt att träffa kemi- och fysikläraren från Syrien med 20 år i yrket som nu jobbar på att snabbt läsa sig svenska i allmänhet och svenska för pedagoger i synnerhet så att han snart kan fortsätta undervisa. Någon månad på SIFA och redan fungerar språket riktigt bra. Men härligast var surret i korridoren – ett brus av dedikerade människor på väg mot sitt mål.

Liten faktaupplysning i slutet av detta långa inlägg – 49% av allaiPhone Image F92B05 SFI-studerande i Stockholm går in på översta nivån direkt. Visst finns det de som kommer med liten eller ingen grundutbildning alls och som har en lång väg att vandra. Men i Stockholm är de endast sex procent av alla som läser SFI.
Och de utbildade pedagoger jag träffade idag – som brinner för sitt lärarkall och som suger i sig svenska språket – kommer att vara en tillgång inom en mycket snar framtid.

V och MP pudlar om Förbifarten

Idag beslutades att överlämna stadens svar om överklagandena av Förbifarten till mark- och miljödomstolen i Nacka. Det innebär i korthet att staden yrkar på mark- och miljödomstolen ska lämna överklagandena utan bifall och fastställa länsstyrelsens beslut så att kommunfullmäktiges beslut att anta detaljplanerna för Förbifart Stockholm vinner laga kraft.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har nu totalvänt i frågan om Förbifarten. Tidigare har partierna varit explicita och hårdnackade motståndare till Förbifarten, man har konsekvent velat stoppa projektet i såväl stadsbyggnadsnämnden som i kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Tonaliteten har gått i still med ”Förbifarten är ingen förbifart. Det är ett sexfiligt trafikmonster” och ”Säg nej till det här hopplöst miljöfientliga och föråldrade projektet och ja till en modern levande stad för människor och inte för bilar. Rösta nej till Förbifarten!” Vid varje tänkbart tillfälle har man tagit till en fantastiskt tydlig retorik, och lovat sina väljare att stoppa projektet. Förbifarten skulle under inga som helst omständigheter byggas, punkt slut med det liksom!

Men nu har de alltså blivit överkörda av Socialdemokraterna. Frågan är om deras väljare vet om att de nu säjer ja tack till Förbifarten?

Alliansen reservation mot vänstermajoritetens verksamhetsplan

Under Alliansens åtta år i majoritet har Stockholms stads kommunala förvaltning steg för steg blir mer effektiv för att skattebetalarnas pengar ska användas på bästa sätt. Alliansen har konsekvent prioriterat kärnverksamheten som förskola, skola, äldreomsorg, sociala verksamheter och omsorg om personer med funktionsnedsättning.

Vi har varit garanten för en stark och välskött ekonomi och levererat överskott till stockholmarna varje år under den tiden vi haft förtroende att styra Stockholm. Därför kunde vi också ge mer resurser än någonsin till äldreomsorgen, skolan och stadens sociala verksamheter.

Alliansens vision är att stockholmarna ska ha frihet och möjlighet att förverkliga sina drömmar om ett bra liv. Politiken ska riva hinder och skapa förutsättningar istället för att diktera hur stockholmarna ska leva sina liv. Vi strävar efter att förenkla för invånare och företag i relationerna med staden. Vi vill stärka människors egenmakt genom att utveckla och förbättra valfriheten. Stockholm ska vara såväl socialt som ekonomiskt och ekologiskt hållbart.

Förslaget till verksamhetsplan för kommunstyrelsen återspeglar med all önskvärd tydlighet kontrasten mellan Alliansens politik och den rödgrönrosa majoritetens.

Det mest allvarliga vi ser är den aviserade kursändring som utgör ett hot mot mångfalden och valfriheten i välfärden. Inom förskola och äldreomsorg hotas den fria etableringsrätten, vilket leder till en sämre mångfald och som allvarligt försvårar entreprenörskapet i kvinnodominerade branscher. Även valfriheten för hela länets gymnasieelever är hotad genom den översyn av den länsgemensamma gymnasieregionen som aviseras i verksamhetsplanen.

Vänstermajoritetens tilltro till politiska beslut är lika stor som respekten för enskilda människors val är liten. Det är en politik som är verklighetsfrämmande, i otakt med stockholmarnas önskemål och som undergräver drivkrafter för förnyelse i välfärden.

Vi är även kritiska till den spretande målstyrning och växande byråkratiska börda som vänstermajoriteten nu lägger på staden. Vi säger nej till den överflödiga byråkratiska överbyggnad i form av nya kanslier, råd, utskott och samordnare som kommer att kostnaden om tolv miljoner kronor årligen.

Avslutningsvis är vi frågande till den kommission för social hållbarhet som kommunstyrelsen ska ta fram en plan för. Det är i dagsläget inte känt vilket uppdrag och vilken sammansättning som denna kommission ska ha. Vi förutsätter att oppositionen ges möjlighet till antingen politisk representation eller möjlighet att lämna förslag på personer som ska ingå i kommissionen. Oaktat detta konstaterar vi att vänstermajoriteten, trots högstämd retorik, har försatt arbetet med utvecklingen av ytterstaden i ett beslutsmässigt vakuum efter valet.

Bevara Bromma flygplats och bygg nya bostäder!

I gårdagens SvD meddelar bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) att han inte ser något egenvärde i att bevara Bromma flygplats och att både regeringen och vänstermajoriteten i Stockholm kan tänka sig att lägga ner flygplatsen för att nå målet om att bygga 250 000 nya bostäder de närmaste fem åren.

Resonemanget är problematiskt ur flera synvinklar. Dels är det inte rimligt att anta att någon bostad skulle hinna byggas på flygplatsens område inom fem år och dels så behöver det inte finnas någon motsats mot dessa två behoven.

Mellan 2006-2014 så byggdes drygt 38 000 bostäder i Stockholms stad, det är den högsta byggtakten sedan början av 70-talet. Parallellt med det arbetet har staden också tagit fram ett program, Bostadspotential Stockholm, som visar hur vi kan bygga 140 000 nya bostäder fram till 2030 utan att varken lägga ner Bromma flygplats eller ta värdefull grönyta i anspråk.

Inte heller är Kaplans tidsplan realistisk. Regeringens samordnare har fram till 2016 på sig att utreda frågan och återkomma med förslag på åtgärder. Förutsatt att utredningen landar i att en nedläggning är möjlig så ska riksdagen sedan fatta beslut i frågan och först därefter kan verksamheten avvecklas, marken saneras och erforderliga planhandlingar tas fram. Det är ett arbete som tar betydligt längre än fem år. Som jämförelse kan vi använda oss av Hammarby Sjöstad som omfattar 11 000 nya bostäder (jämfört med Brommas 50 000 bostäder) och där första bostäderna började byggas på 90-talet.

Cecilia besöker Må bra förskolor

Må bra förskolor1 I förmiddags besökte vi Må Bra Förskolor i Upplands Väsby. Elisabeth Kvanman, ägare och VD, visade runt och berättade om företagets värdegrund och kvalitetsarbete. Mycket imponerande. Nya fina lokaler, funktionellt inredda och med fantastiska möjligheter till uteaktiviteter. Man har också en nystartad svensk-engelsk avdelning, som snabbt blivit stor succé.

Tyvärr kan barn i Stockholms stad inte längre ta del av Må Bra-konceptet. Sedan 2011 har företaget drivit två parklekar i Stockholms stad, Obsans parklek i Observatorielunden samt Vasaparkens parklek. Kopplad till Obsans parklek finns också en populär fritidsklubb (med lång kö) och dessutom har man drivit öppen förskola på Norrmalm.

Våren 2014 beslutade Norrmalms stadsdelsnämnd att upphandla verksamheten på nytt, och Må Bra Förskolor i Stockholm lämnade in ett anbud. Ingen kritik har riktats mot verksamheterna – tvärtom. Brukarna är mycket nöjda och förvaltningen konstaterade i våras att upphandlingen lett till högre kvalitet och bättre lokalutnyttjande.

Men den rödgrönrosa majoriteten har nu beslutat att ta tillbaka verksamheten i egen regi. Inga skäl har angetts. Ordförande i SDN Norrmalm är vänsterpartisten Åsa Tillberg. Hon intervjuades i Vi i Vasastan i höstas när hon blivit vald och konstaterar där att de här verksamheterna ska tas tillbaka i egen regi. Sen tillägger hon: ” Under nästa år finns inga fler aktuella verksamheter att ta tillbaka.” Där har vi det, i svart på vitt. I vänsterns Stockholm ska det inte finnas några fristående alternativ. Kommunalt är bra, privat är dåligt.

Vad brukarna tycker är ointressant. Att barnen trivs och mår bra är ointressant. Att stadsdelsförvaltningen själv konstaterat att verksamheten är bra och effektiv är ointressant. Vänsterns ideologiska skygglappar och totala okunskap om och ointresse för företagande innebär att stockholmarnas valfrihet begränsas kraftigt och att kvaliteten i verksamheterna därför försämras. Konkurrens är nämligen bra för kvaliteten även i välfärdssektorn.

Kommunala utjämningssystemet slår skevt och uppmuntrar inte tillväxt

Karin Wanngård (S) skrev i SvD den 1/2 Anna König Jerlmyr - Storom hur Sverige ska byggas starkt genom att slå ihop kommuner och genom utjämningssystemet ta från ”de rika” och ge till ”de fattiga”. Det är en argumentation som gör bisak till huvudsak och som försöker kringgå det faktum att dagens kommunala skatteutjämningssystem har stora brister.

Sverige kan för all del behöva en översyn av hur kommunerna organiseras. Inte bara för ökad skattekraft och för att möta en åldrande befolknings välfärdsbehov. Ett allt vanligare problem som människor ställs inför idag är just kommungränserna. Såväl invånare som utmaningar rör sig allt mer mellan olika kommuner vilket har ökat behovet av kommunal samverkan. Det finns ingen anledning att betrakta dagens kommunindelning som en gång för alla given, vi bör ständigt ställa oss frågan hur offentliga strukturer kan förändras för att stärka konkurrenskraften och välfärden i hela landet.

Men Wanngård gör det enkelt för sig när hon skriver att utjämningssystemet inte är intressant för hur vi ska säkra höga välfärdsambitioner för hela landet i framtiden. Faktum är att utjämningssystemet tvärtom är av central betydelse, just därför att vi behöver kompensera för skillnaderna mellan olika delar av landet. Men då måste det ske på ett sätt som är transparent, förutsägbart och rättvist.

Det är på dessa punkter som dagens utjämningssystem brister. Systemet slår skevt vilket gör att det är orättvist. Endast ett landsting och bara 13 av landets 290 kommuner betalar idag in till systemet. Systemets utformning gör att det inte uppmuntrar tillväxt och missar de stora investeringskostnader, till exempel i ny infrastruktur, som en växande region har.

Moderaterna i Stockholm har framfört dessa synpunkter när utjämningssystemet har setts över på senare år. Vi har då inte enbart varit kritiska utan lämnat konstruktiva förslag på hur systemet skulle kunnat förändras i en riktning som bättre tillgodoser tillväxtregionernas förutsättningar men som samtidigt säkerställer en utjämning över landet. Våra synpunkter gav resultat, genom att Alliansregeringen införde den kompensation som den rödgröna regeringen nu vill ta bort.

När Stockholm har yttrat sig över utjämningssystemet har Socialdemokraterna i Stockholm också efterlyst en utformning som tar hänsyn till tillväxtregionernas förutsättningar. 2013 efterlyste Socialdemokraterna större kompensation för strukturella skillnader i markkostnader och för ökade kostnader för infrastruktur.

Det vore mer konstruktivt om Wanngård inte blandade bort korten om utjämningssystemet utan istället tog sig an den utmaning som ligger i att reformera det på ett sätt som kommer hela Sverige till del. Vi måste finna en långsiktig nationell strategi för att skapa incitament för kommuner att verka för ökad ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Här vore en samsyn mellan våra båda partier värdefull.