S och MP måste sluta dalta med grova brottslingar

Vänstermajoriteten i Stockholms stad beslutade i går om en strategi mot våldsbejakande extremism. En strategi som anger att unga som reser utomlands för att kriga ska länkas till stadens bostadsbolag och jobbtorg, men också försörjningsstöd, när de återvänder. Detta är ett förslag utan eftertanke och med stor naivitet.

I praktiken innebär det att krigsresande unga som återvänder till Sverige ska ges en förtur till stadens sociala insatser. Ett ställningstagande som är ohållbart i det förebyggande arbetet och ett agerande som kritiserar av såväl professionen som forskare inom området. Det är ett daltande med personer som ofta är grova brottslingar. Trots detta vägrar ansvariga borgarrådet Ewa Larsson, Miljöpartiet, att se denna problematik.

Alliansregeringen tog frågan på stort allvar under sin tid vid makten och inledde ett långsiktigt arbete för att stärka Sveriges förmåga att hantera de nya hoten. Alliansregeringen avsatte resurser till olika former av avhopparverksamhet från extrema organisationer och utsåg en nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Detta var viktiga och nödvändiga steg som nu måste följas upp med konkreta handlingar i kommunerna.

Stockholm måste bemöta frågan om våldsbejakande extremism ur ett helhetsperspektiv, där förebyggande och tidiga insatser är avgörande men också stöd och kunskap till näromgivningen. Stockholm måste arbeta tillsammans med polis och frivilligsektorn för att förebygger att unga rekryteras. När ungdomarna väl har rest utomlands är vi för sent ute.

Därför vill vi moderater i Stockholm arbeta genom att:

1. Öka kunskap och förståelse bland ungdomar. Det är genom att bygga upp positiva alternativ till engagemang och ungdomarnas eget förtroende som vi kan minska dragningskraften till våldsbejakande miljöer, utan att stigmatisera specifika grupper eller områden som snarare riskerar att lockar ungdomar. Här har frivilligsektor och ungdomarnas närmiljöer en viktig roll i samverkan då aktörer som inte regleras av myndighetsregler kan ha en annan förtroendeställning bland unga.

2. Ökad kunskap bland vuxna som möter ungdomarna i sin vardag. Det är lika viktigt att verka för ökad kunskap och förståelse bland stadens medarbetare som de vuxna som under fritiden möter ungdomar som kan riskera att rekryteras. Genom att öka deras kunskap och insikter kring unga som befinner sig i våldsbejakande miljöer ökar vi möjligheten att bryta en negativ tankespiral bland unga och motverka att fler rekryteras.

3. Tydligt och effektivt stöd till avhoppare och dess familj. Ungdomar som vill lämna en destruktiv miljö eller riskgrupp måste ges snabbt och effektivt stöd att bryta ett destruktivt mönster. Detta arbete måste bygga på individuella planer och vara ur ett långsiktigt perspektiv. Lika viktigt att ge tydligt och konkret stöd till familj och omgivning som visar oro för en ungdom genom tydliga och tillgängliga kanaler för stöd och råd.

4. Tydliga konsekvenser. För de unga som har rest iväg och återkommit till Sverige måste först och främst den svenska rättssäkerheten agera i kombination med rätt insatser som behövs utifrån individens behov. Vilka åtgärder som krävs beror på hur situationen ser ut kring varje person.

Vi kan aldrig acceptera att människor i Sverige, och i Stockholm, värvas till extrema grupper som begår vålds- och terrordåd, oavsett om det är religiösa grupperingar eller våldsbejakande. Men vi kan inte heller acceptera ett arbetssätt i Stockholm som premierar de ungdomarna som väljer att åka och strida.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>