månadsarkiv: juli 2016

Låt inte vänsterextrema kasta en mörk skugga på Prideveckan

Trots att sabotörerna som försöker förminska och förstöra Prides värden har olika motiv är utfallet detsamma – de kastar en mörk skugga över veckan, som ska handla om tolerans, och begränsar andras frihet och människovärde. Detta är något vi aldrig kommer att acceptera.

Vår huvudstad ska präglas av stolthet, vi ska vara stolta över den mångfald som präglar vår stad. Prideveckan är ett gott exempel på hur vi vill att en stad ska vara: respekterande och tolerant, vilket är grundstenarna i en stad som håller ihop, skriver Anna König Jerlmyr och Ole-Jörgen Persson i Nyheter24.

Tensta ska vara en trygg plats för hbt-personer

Moderaternas förslag om att hissa flaggan i Tensta möter motstånd. Tensta ska inte tillåtas vara en frizon för människor som inte accepterar människors lika värde. Tensta ska däremot vara en trygg plats även för hbt-personer. Flaggan är en symbol för just detta – och därför flaggar vi med regnbågsflaggor under Stockholm Pride. Om detta pratar Ole-Jörgen Persson i den här intervjun med Stockholmdirekt och Mitti.

– Det finns ett antal personer som inte vill ha närvaro av flaggan som symbol och inte ha hbt-personer i stadsdelen. Det finns ingen plats för den typen av åsikter i vår stadsdel, det vill jag vara oerhört tydlig med. Accepterar man inte allas lika värde får man bo någon annanstans, då kan man inte bo i Tensta, säger Ole-Jörgen Persson.

Vi måste hedra våra Aids-offer

Rasmus kommer från ett inskränkt och litet samhälle, Benjamin från en familj av Jehovas vittnen. De möts i Stockholm 1983 och blir kära – men hela livet tar slut innan det ens har hunnit börja, när Rasmus blir sjuk i aids. Rasmus och Benjamin är huvudpersonerna i Jonas Gardells trilogi ”Torka aldrig tårar utan handskar”, där Gardell släpper fram ilskan och sorgen över hur homosexuella män brännmärktes i en panikslagen tid. Titeln beskriver hur de människor som drabbades av sjukdomen reducerades till en smittohärd och har gett ett ansikte och röster åt både de unga HBT-personer som åkte till Stockholm för att ha en chans att leva ut sina liv och mänskliggöra personerna bakom den fruktade sjukdomen.

Stockholm var – då som nu – navet för det gayliv som på den tiden fanns i Sverige. Hit drog man från alla landets olika delar för att leva ut sin läggning och känna och uppleva den frihet som av tidens norm förvägrades de allra flesta på mindre orter. För många krävdes det ett enormt mod för att våga stå fram som homosexuell i den tidens Sverige. Det skulle till ett ännu större mod för att gå ut offentligt och berätta att man drabbats av hiv. Några få modiga vågade och blev på det viset symboler för många. Sighsten Herrgård var en av dem. Vad han gjorde genom att vara öppen med sin sjukdom skulle så småningom få många att se på HBT-samhället med nya ögon och inte minst se människorna bakom sjukdomen, skriver Ole-Jörgen Persson och Kristina Lutz i Aftonbladet under Prideveckan.

o-j och lutz

Nej till könsseparerade fritidsgårdar

Den rödgrönrosa majoriteten vill hellre ha enkla lösningar än att arbeta med grundproblemet – värdegrunden. Moderaterna är starkt kritisk till fritidsgård för tjejer. Ole-Jörgen Persson (M) menar att lösningen på problemet dock inte bör vara att skapa en speciell fritidsgård som riktar sig främst till tjejer.

– Vi ska inte ha skattefinansierade aktiviteter som separerar könen. De verksamheter vi har ska vara öppna för alla och utformade så att alla känner sig välkomna och trygga, säger Ole-Jörgen Persson (M).

– Vi har haft en positiv utveckling på Blå huset. Tidigare var det många äldre killar där som inte skulle vara där. Men det har varit en hård kamp. Visst är det lättare att öppna nya verksamheter än att försöka lösa situationen på de vi har, säger Ole Jörgen Persson till SVT.